Vårt sociala samspel med andra människor regleras till stor del av skam. Den gör att vi anstränger oss för att behålla närhet och ömsesidighet till andra, och har kraften att väcka en stark rädsla för att bli avvisad eller utesluten ur gruppen.
Hur känns det att skämmas? Det beror lite på vem du frågar men en gemensam nämnare i svaret du får kommer vara att det inte känns bra. Skam kan ta sig i uttryck i blossande kinder, nervöst fnitter och genans, sorg och förtvivlan över känslan av att vara misslyckad, inte duga till eller känna sig utanför, eller ilska och raseri över att ha blivit kränkt eller förödmjukad.
Men vad är egentligen skam, hur kan vi uppleva och hantera den så olika och vad gör man när det känns som att skamkänslorna dominerar ens liv?
Den neurologiska, kroppsliga, beredskapen för att reagera med olika positiva och negativa känslor är medfödd och fyller en viktig funktion för att vi ska kunna klara av våra liv, göra oss förstådda och förstå andra människor.
Positiva känslor som glädje, intresse och stolthet får oss att söka upp och fortsätta med beteenden som får oss att må bra.
Negativa känslor som ilska, rädsla, ledsenhet, skam och avsky/avsmak motiverar oss istället till att avbryta eller undvika beteenden som aktiverat dem, för att skydda oss.
Inga känslor är på så vis ”bättre” eller ”sämre” än andra, vi behöver dem allihop för att klara av livet. Hur och när två personer upplever samma känsla skiljer sig dock åt beroende på vilka upplevelser och minnen som kopplats till just den känslan för den personen, under dennes livstid.
Skamkänslor kan vara viktiga för det sociala samspelet
Skamkänslor har en särskild roll i detta sammanhang och är mycket betydelsefulla för socialt samspel. Socialt umgänge handlar till stor del om att uppleva närhet och positiva känslor tillsammans med andra. När den kontakten bryts eller hotar att brytas kan vi reagera med skamkänslor.
Skammens budskap är; ”anpassa ditt beteende så att du inte riskerar att skada samspelet/relationen”. Skam fungerar som en signal och ”dämpare” av positiva känslor med syfte att motivera oss till att reparera sociala relationer. Så beskriver en av de mest tongivande teoretikerna inom skampsykologin, Silvan Tomkins (1962), skammens grundläggande funktion.
Skam är på så vis även en viktig komponent i förmågan till empati
Vårt sociala samspel med andra människor regleras på så vis till stor del av skam. Denna funktion har genom tiderna varit viktig för vår överlevnad genom att motivera oss till att se om vår plats och tillhörighet i gruppen. Den gör att vi anstränger oss för att bete oss på ett sätt som tillåter oss att behålla närhet och ömsesidighet till andra.
Skam är på så vis även en viktig komponent i förmågan till empati, då den gör oss uppmärksamma på och inkännande mot andras känslor.
Skammen sliter dock i oss ibland. För att vara tillräckligt obehaglig för att faktiskt motivera oss till att anpassa vårt beteende i olika situationer har den även kraften till att väcka en stark rädsla för att bli avvisad eller utesluten ur gruppen. När det händer kan vi känna oss tvingade till att göra stora självuppoffringar för att inte riskera att bli ensamma.
Vi upplever alla skamkänslor då och då men benägenheten till att reagera med skam mer eller mindre ofta och med olika intensitet skiljer sig åt mellan människor. Det beror helt enkelt på vad vi varit med om i våra liv, i vilka situationer vi upplevt skam och hur det gick för oss i dessa situationer.
Olika teorier om grunden till skambenägenhet
Det finns flera olika teorier om vad som kan ligga till grund för individuella skillnader i skambenägenhet, men en gemensam uppfattning är att det ofta handlar om starka upplevelser tidigt i livet.
Barn som fått en trygg bas med föräldrar som pålitligt varit närvarande och responsiva utvecklar oftast en tillitsfull relation till andra människor, som förstående, pålitliga och möjliga att söka stöd hos när livet känns svårt. De har också lättare för att skapa nära relationer till andra, utan att besväras av rädsla inför att bli övergivna.
Barn som under sin uppväxt istället upplevt ensamhet och har blivit avvisade när de sökt närhet och tröst, utvecklar oftare en uppfattning av andra som opålitliga och förknippar sociala kontakter med oro inför att bli avvisade och har ofta ett stort behov av social bekräftelse för att klara av att stanna kvar i en relation.
Detta innebär en sårbarhet för hög skambenägenhet, och mönstren är oftast ganska stabila, ända upp i vuxenlivet. De kan dock påverkas av både positiva och negativa relationsupplevelser under livstiden.
Hög skambenägenhet relateras till psykisk ohälsa
Personer med hög skambenägenhet strävar ofta efter att uppnå orealistiskt höga ideal och nedvärderar ofta egna åstadkommande på ett sådant sätt att de aldrig riktigt tycker att de duger till eller är värda att älskas. Eftersom tilliten till andra är liten undermineras ofta nära relationer.
Hög skambenägenhet har visat sig vara relaterad till psykisk ohälsa, till exempel i form av depression, ångest, social fobi, ätstörningar och missbruk (Tangney, Stuewig, & Mashek, 2007).
Vi reagerar på skamkänslor, på olika sätt. I situationer där skamkänslan inte är så stark kan vi oftast hantera den direkt och reparera situationen. När skamkänslorna är starkare och svårare för oss att hantera reagerar vi ofta på olika sätt för att skydda oss från skammen.
Skam kartläggs med “Skamkompass”
I vilken utsträckning en hög skambenägenhet relaterar till psykisk ohälsa hänger också ihop med hur skamkänslorna hanteras i olika situationer. En teoretisk modell som beskriver olika reaktioner på skam är Donald Nathansons (1992) ”Skamkompass”.
Modellen beskriver fyra riktningar, representerade av kompassens poler; ”Norr – undandragande”, kännetecknas av ansträngningar till att, dra sig undan, undvika sociala situationer eller till och med att isolera sig för att undvika andras eventuella ogillande eller avvisande; ”Öst – attack av självet”-självkritik används i ett försök att ta kontroll över skammen samt förhindra att situationen någonsin sker igen; ”Söder – undvikande”, som präglas av försök att distrahera sig själv och andra från den smärtsamma känslomässiga erfarenhet som situationen orsakat. Slutligen, i ”Väst – attack av andra”, som kännetecknas av att aggression riktas utåt mot någon eller något annat som ansvarig för händelsen, i syfte att minimera den egna skamupplevelsen.
De flesta människor använder strategier från kompassens alla riktningar när de behöver, skiftande för olika situationer men tenderar till att föredra en viss riktning. Det är viktigt att komma ihåg att dessa reaktionsmönster fyller en funktion – att göra skamkänslor uthärdliga.
Tydliga mönster av kraftfulla eller upprepade starka reaktioner i en viss kompassriktning kan dock i vissa fall relateras till psykisk ohälsa. Det kan vara svårt att bryta ett sådant skadligt mönster och vi tenderar att söka upp relationer där mönstret bekräftas.
Personer som ofta hanterar skamkänslor med att attackera andra, hamnar ofta i relationer med personer som hanterar skamkänslor genom att attackera sig själva. En sådan relation kan i längden bli skadlig för båda parter.
Skilja på handling och person viktigt för att hantera skam
Hur kan man då arbeta med negativa mönster kring skam och skamhantering som vuxen? En viktig sak för att närma sig skammen är att skilja på handling och person. För att man gör något dåligt betyder det inte att man är en dålig person.
Inom skamlitteraturen skiljer man på skam- och skuldupplevelse, där skamupplevelsen innebär att vi uppfattar hela vår person som dålig ”jag är en dålig person” medan skuldupplevelsen istället fokuserar på agerandet i en enskild situation ”jag gjorde något dåligt”.
Forskning har visat att personer som är mer benägna till att reagera med skuld, istället för skam, i mindre utsträckning lider negativa psykiska hälsokonsekvenser (Tangney & Dearing, 2002). Skuldupplevelsen innebär fortfarande att man tar på sig ansvaret för vad som inträffat men oftare än undandragande eller attack av andra, används hanteringsstrategier som bygger på att reparera sociala band och till exempel gottgöra eventuella snedsteg.
Att hantera skam är något vi behöver göra med hjälp av och i relation till andra.
Att hantera skam är något vi behöver göra med hjälp av och i relation till andra. Vi dömer ofta oss själva hårdast. Det är viktigt att vi berättar om skamkänslorna för någon annan, prövar att sätta ord på dem och kanske även lyssnar till någon annans perspektiv.
Genom att successivt försöka stå ut med skamkänslan och stanna kvar i den lite när den drar igång kan vi få fatt i vad den egentligen handlar om. Vad var det som gjorde att jag kände mig så dålig och usel? Hur fick det mig att reagera? Vad fick min reaktion för konsekvenser? Kan jag göra på något annat sätt?
Om vi hela tiden värjer oss från skamkänslorna genom att dra oss undan eller bita ifrån kan vi inte komma till rätta med den eller hitta ett bra sätt att hantera den på.
Lotta Strömsten, PhD, forskare i psykiatri vid institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet.
Referenser
Nathanson, D. L. (1992). Shame and pride: Affect, sex, and the birth of the self. New York: Norton.
Tangney, J. P., & Dearing, R. L. (2002). Shame and guilt. New York: Guilford.
Tangney, J. P., Stuewig, J., & Mashek, D. J. (2007). Moral emotions and moral behavior. Annual Review of Psychology, 58, 345-372.
Tomkins, S. S. (1962). Affect/imagery/consciousness. Vol. I: The positive affects. New York: Springer.
