Anhöriga till personer med beroendeproblematik är en grupp som hamnat i skymundan, mycket på grund av stigma, skam och ovilja att ge sig tillkänna. Många mår dåligt och far illa av omständigheter som är skapade av någon annan. För dessa anhöriga finns stödprogram som kan förse dem med verktyg för att kunna förändra sin situation.
Att vara anhörig eller närstående till en person med beroendeproblem är mycket vanligt. Svenska och internationella studier visar att 15-30 procent av befolkningen påverkas negativt av att en närstående använder alkohol eller droger. Det kan handla om en partner, ett barn, en förälder eller en nära vän. Forskning har visat att anhöriga mår sämre än människor i allmänhet, med ökade sjukskrivningstal, mer depression-/ångestproblematik och en ökad risk att råka ut för relationellt våld.
Att vara anhörig till någon med överkonsumtion av alkohol eller droger innebär också en stressande livsomständighet som ofta pågår under en längre tid. Det innebär i sin tur en belastning som kan leda till psykisk eller fysisk sjukdom hos den anhörige. Det är lätt att förstå hur en påfrestande situation fylld av osäkerhet och konflikter kan leda till en förhöjd stressnivå, sämre återhämtning, oro, ångest och ekonomiska problem. Inte minst rapporterar föräldrar till ungdomar/unga vuxna som använder droger eller dricker mycket alkohol en hög stressnivå och en konstant malande oro för vad som kan hända deras barn. Om bruket av alkohol eller droger minskar eller upphör mår hela familjen bättre.
Utvecklingen motsvarar vad som händer familjer som utsatts för andra former av stress. När stressfaktorn försvinner så förbättras också stressymptomen. Att orsaken till den anhöriges försämrade mående är extern kan dock innebära att det är svårt att hitta lämplig hjälp för egen del. Stödinsatser som gäller för till exempel en hel familj ligger ofta hos kommunen, det vill säga socialtjänsten. Forskning har visat att många dessvärre drar sig för att söka stöd hos socialtjänsten då man känner sig orolig för vad som ska hända om man ger sig till känna som en familj med alkoholproblem hos en myndighet. Detta gäller i synnerhet när det finns barn inblandade eftersom man är rädd för att barnen ska omhändertas, en rädsla som i den absoluta majoriteten av ärenden är obefogad.
Inom den reguljära beroendevården måste personen med beroendeproblem vara i behandling för att en anhörig ska kunna få hjälp. Därför söker många anhöriga vård på andra platser, till exempel primärvården eller psykiatrin, där det kan vara svårt att komma åt själva roten till problemet, nämligen den närståendes alkohol-/drogkonsumtion. Det finns dock stödprogram som vänder sig till anhöriga och som har till syfte att förse dem med verktyg för att kunna förändra sin situation.
Ett program som fått mycket uppmärksamhet de senaste åren är Community Reinforcement Approach and Family Training (Craft). Craft utgår från principer för kognitiv beteendeterapi (KBT) och kommunikationsfärdigheter och syftar till att ge den anhörige konkreta strategier för att hantera sin situation. Målsättningen är dels att förbättra den anhöriges mående och dels att öka sannolikheten att den närstående med beroendeproblematik kommer i behandling. Vidare handlar det om att kartlägga och förstå den andra personens alkohol-/drogkonsumtion, om att uppmuntra positiva (nyktra) beteenden och om att kommunicera med varandra om svåra ämnen. Craft givet till en anhörig har i flera studier lett till ökad sannolikhet att personen med alkoholproblem söker behandling och att den anhörige mår bättre själv.
Att nå fler med anhörigstöd
Det behövs mer forskning kring anhörigstöd i allmänhet, och kring Craft specifikt. Inte minst saknas forskning kring optimala sätt att ge Craft, exempelvis via internet eller i gruppform. Vidare är forskningen underutvecklad kring mer tydligt specificerade grupper, exempelvis för föräldrar till unga vuxna eller där barn också finns med som anhöriga.
Två pågående doktorandprojekt som vi bedriver vid Beroendecentrum Stockholm syftar till att utveckla kunskapen om gruppen anhöriga och om hur stödet till anhöriga bör vara utformat. I Karin Rombergs projekt undersöks möjliga sätt att nå ut till fler med anhörigstöd, dels i form av internetbehandling och dels i gruppformat.
Ola Siljeholms projekt undersöker anhörigsstöd riktat till nya specifika grupper: ena delen vänder sig till personer som har barn tillsammans med någon som dricker för mycket och den andra delen vänder sig till föräldrar vars unga vuxna barn har problem med droger eller alkohol.
Nätbaserat stöd
En utmaning för vården är att nå ut till fler med anhörigstöd och här kan internetbaserad behandling vara ett alternativ. Internetbaserade program har visat god effekt vid många psykiatriska tillstånd. Vi har helt nyligen publicerat en forskningsstudie som utvärderade internetbaserad Craft (iCraft) för anhöriga till personer med alkoholberoende. Vi jämförde effekten av iCraft och psykisk hälsa hos behandlingssökande, och alkoholkonsumtion för den med alkoholproblem. Deltagarna genomgick ett femveckors iCraft-program innehållande text, film och hemuppgifter. De fick feedback på sina hemuppgifter från en psykolog via behandlingsplattformen. Resultaten visade att dubbelt så många närstående sökte vård inom en sexmånadersperiod bland dem vars anhöriga genomgått iCraft-programmet, jämfört med den grupp som stått på väntelista. En positiv effekt syntes också på de anhörigas psykiska hälsa.
Vi vidareutvecklar nu iCraft inom ramen för den reguljära vården inom Beroendecentrum Stockholm, och kommer under februari 2020 att lansera det utvecklade programmet till anhöriga inom Stockholms län.
Craft i grupp
En annan lovande approach är Craft levererat i gruppformat. Att erbjuda Craft i gruppformat skulle kunna öka möjligheten att nå ut till fler anhöriga. Ytterligare fördelar för de anhöriga är att få möjlighet att träffa andra som är i samma situation för att dela erfarenheter, minska stigma, erhålla socialt stöd och få nya strategier för att hantera sin situation.
I en planerad studie kommer Craft i gruppformat att ges under åtta veckor och jämföras med en väntelista. Varje session innehåller muntlig och skriftlig information från gruppterapeuten, gruppdiskussioner och/eller rollspel samt hemuppgifter. Syftet med studien är att undersöka om en anhörigs deltagande i grupp-Craft leder till att fler närstående med alkoholproblematik kommer in i vård jämfört med en kontrollgrupp som står på väntelista och därefter får gå Craft i grupp. Uppföljning kommer att ske under ett års tid från att den anhörige går med i studien. Utöver vårdsökande kommer även den anhöriges eget mående att följas.
Barn som anhöriga
I Sverige uppskattas 320 000 barn (15 procent av alla barn) ha farit illa av en förälders eller vårdnadshavares alkoholkonsumtion under sin uppväxt men en försvinnande liten del nås av någon form av stödinsatser. Barn till föräldrar med alkoholproblem har sämre psykisk hälsa än andra barn och löper en ökad risk att utveckla senare beroendeproblem. En positiv relation till åtminstone en förälder har visats vara en skyddande faktor mot framtida problem bland barnen.
Att erbjuda anhöriga ett stödprogram som kan hjälpa dem att skydda barnen mot konsekvenserna av alkoholproblemen skulle kunna bli ett tillägg till de insatser som finns idag. För att nå denna grupp är det viktigt att erbjuda insatser som uppfattas som relevanta och som många kan känna igen sig i. Utifrån det perspektivet har vi skapat ett internetbaserat självhjälpsprogram baserat på två beprövade stödprogram: Craft som beskrivs ovan och ABC (Alla Barn i Centrum) som är ett föräldrastödsprogram med allmänna strategier till föräldrar med barn i åldrarna 3-12. Tanken är att den förälder som själv inte dricker kan förbättra barnets/barnens mående genom att skapa en skyddande miljö då de använder sig av strategier från programmet.
Både Craft och ABC utgår från tanken om att det är viktigt att bygga på sådant som fungerar och uppmuntra positiva beteenden hos den anhörige eller barnet. Vidare betonar båda programmen vikten av att ta hand om sig själv och se efter sitt eget välmående då det ger ökad energi för att kunna ta hand om olika situationer som uppstår. Programmet som kallas för Skydda Barnen ämnar skapa en grund för bästa möjliga relation mellan föräldrar och barn och lära den deltagande föräldern hur hen kan hantera den andres drickande. Deltagande i programmet är anonymt för att komma runt den rädsla många föräldrar tyvärr känner kring att ge sig tillkänna hos de myndigheter som erbjuder stöd och hjälp.
Programmet utvärderas nu i en stor studie och de deltagande föräldrarna följs upp under två års tid. Om Skydda Barnen visar sig effektivt och tilltalande för personer i målgruppen kan det snabbt spridas till alla delar av landet eftersom det är internetbaserat och inte kräver behandlarstöd. Mer information om studien finns på anhorigstodet.se
Föräldrar till unga vuxna
Då en ungdom fyller 18 och blir myndig sker ofta en förändring i öppenhet gentemot föräldern i och med att den unga vuxna vill utöva sin självbestämmanderätt. Många föräldrar upplever att de därmed förlorar möjligheten att påverka sina barn. Det finns dock studier som visar att de unga vuxna värderar relationen till sina föräldrar högt och att den är en viktig anledning för många till att sluta med cannabis eller andra droger. Vi tänker att det är rimligt att stötta föräldrar som är oroliga för sina unga vuxna barn och förse dem med strategier för att hantera sin situation och arbeta på relationen till sitt barn. Detta undersöks nu i en pågående studie i samarbete med Maria Ungdom och Stockholm Stad.
Alla deltagare i studien erhåller individuella stödsamtal under 5-8 veckor enligt två olika metoder, där den ena är Craft. De utfall som undersöks är om fler unga vuxna kommer in i behandling och hur de deltagande föräldrarna själva mår under de sex månader studiedeltagande pågår. Förhoppningen är att studien kan leda till ett utökad stöd för föräldrar inom den ordinarie verksamheten på Maria Ungdom och kommunens verksamheter samt på mottagningar för unga vuxna.
Som sammanfattning är anhöriga till personer med beroendeproblematik en grupp som hamnat i skymundan, mycket på grund av stigma, skam och ovilja att ge sig tillkänna. Det är en grupp som mår dåligt och far illa av omständigheter som är skapade av någon annan. Forskning och erfarenhet visar att många anhöriga kan påverka sin situation till det bättre om de får ett stöd som känns relevant och är anpassat efter deras situation. Vår förhoppning med forskningen är i slutändan att nå ut till fler personer i behov av relevant stöd med insatser som hjälper fler anhöriga att må bättre. Mer information om studien finns på anhorigstodet.se/minimaria
En text av psykologerna Ola Siljeholm och Karin Romberg som båda arbetar på Beroendecentrum Stockholm och doktorerar vid Karolinska Institutet.
