Marianne Flynner Hedmalm och Thomas Hedmalm reste till Kina för att ta del av ett annorlunda sätt att arbeta med suicidprevention. Resan kommer nu att resultera i en bok.
Chen Si har patrullerat Yangtze River Bridge i Nanjing, Kina, i 13 år. Bron är okänd för att vara den vanligaste platsen för självmord i Kina. Yangtzefloden är Kinas moderflod och här avslutar tusentals kineser att avsluta sina liv. Hittills har Chen och hans volontärer hindrat över 300 olyckliga människor att hoppa från bron till en säker död.
Vi träffar Chen Si i hans Rescue Center, en sliten lägenhet som han hyr, några kilometer från bron. Hit tar han människorna som han räddat och ger dem ett mål mat, nya kläder, omtanke och värme. Här får de stanna tills den akuta självmordsrisken är över. De som förlorat sina arbeten hjälper han till nya jobb. De som misshandlat någon av dem han tagit hand om, söker han upp och skriver avtal med. De får lova att aldrig mer bära hand på personen ifråga, annars får de med honom att göra. Väldigt ”hands on”.
Chen visar runt i rummen på sitt räddningscenter, här finns ett sovrum för män och ett annat för kvinnor. Inredningen är enkel men omtanken är tydlig. Doftoljor på sängborden, vacker kalligrafi på väggarna. Framför en tavla med två tecken förklarar Chen att det ena är tecknet för ris och det andra är tecknet för mun. Den har han fått av sin buddhistiske mästare som han gått i lära hos i två år. Chen förklarar innebörden:
– Det är viktigt att se till att man får egen näring för att orka med det svåra. Behöver jag påfyllning av energi, åker jag till templet och går barfota upp till min mästare. Och för varje steg lägger jag märke till hur gräset som böjs ner under mina fötter reser sig igen, säger Chen.
En vacker analogi för hur man kan bära tungt utan att brytas.
Chen Si´s arbete har uppmärksammats i såväl kinesiska som utländska medier. Två dokumentärer har producerats och ett flertal artiklar om Chens arbete har publicerats. Hans arbete har nått långt ut över världen. Att gå ”hjärtats väg” är hans devis. Chen Si lever med sin hustru och dotter i ett förortsområde i Nanjing. I veckorna har han ett vanligt arbete på en logistikfirma och varje helg patrullerar han på bron. Till sin hjälp har han volontärer och en organisation som han kallar ”Soul center”. 5 000 volontärer har passerat genom organisationen sedan starten. Till viss del finansieras verksamheten med bidrag från företag och privatpersoner men Chen betalar en hel del ur egen ficka.
– Vad är de vanligaste orsakerna till att människor överväger att hoppa?, frågar jag.
– Psykisk ohälsa, ekonomiska bekymmer och våld i nära relationer, svarar Chen. Det är fortfarande tabu att tala om psykisk ohälsa i Kina. Och psykiatrin har inte kommit så långt som i väst.
– De som jag inte har kunnat rädda, de som hoppat framför mig, hemsöker mig på nätterna, säger Chen.
Hans mormor är den som inspirerat honom att gå ”hjärtats väg”. Hon dog 2015. Från fem års ålder fick Chen följa med henne när hon avstyrde familjevåld och hindrade bybor från att begå självmord genom att dricka olika gifter.
Nästa dag står vi med Chen och en av hans volontärer på den mäktiga Yangtzebron. Han berättar hur det kan gå till. När någon gör ett försök att ta sig över räcket är Chen där och sliter tag i personen. Ofta kan han förutse vem som ska hoppa utifrån kroppsspråk och hållning. Då går han fram och övertalar hen att åka med till räddningscentret.
Innan vi lämnar Nanjing tar Chen med oss till sin karaokebar, och vi hukar inför öronbedövande volym och grälla blinkande diskoljus. Hit tar han ibland sina överlevare för att ge musikalisk glädje och gemenskap. Chen och hans volontärer sjunger för full hals. Så småningom slappnar även vi av och har riktigt kul. Karaoke som suicidprevention? Ja, varför inte.
Text av: Marianne Flynner Hedmalm